Sommar 2019

Tillbaka efter en lång sommar, som ändå gick så fort. En sommar jag trodde skulle vara rätt lång och tom men som visade sig vara rätt fullspäckad ändå.

I juni hade jag ett Sondheim-gig på Kapsäkki i Helsingfors. Ett gig som på många sätt var lite av en dröm; en helkväll med bara Sondheim musik och några utvalda texter. En dröm som dock krävde sin beskärda del av övning och förberedelse. Så största delen av juni gick åt till att repa in låtarna. Men vi klarade det och fick en lyckad kväll!

Jag passade också på att ta ett månadskort på Footlight, min gamla dansskola. Främst en massa balett och stepp. Så roligt att vara tillbaka i lokalerna som såg precis lika ut som när jag var där för 5 år sedan. Och så skönt och nyttigt att få dansa ordentligt igen!

Efter midsommar var det dags att börja fokusera på monologer, tre närmare bestämt. Jag skulle åka till Rose Bruford College utanför London för en Fitzmaurice Voicework kurs och skulle förbereda två monologer på engelska och en på svenska.

11 juli lyfte planet mot London. Jag hade en underbar långhelg i London som fylldes av musikal (Come from Away, Everybody’s talking about Jamie, Waitress), klasser på Pineapple, möte med min agent, brunch med en gammal klasskompis, besök i min favorit bokhandel Foyles (besök den, den är enorm!) och besök på The National Gallery. Åh vad jag älskar London.

Efter det gick tåget ut till Sidcup och en vecka av Fitzmaurice voicework började. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om de tankar och funderingar som kom upp under kursen. Mycket fokus på att hitta tillbaka till den naturliga andningen och släppa på spänningar som inte bara kan hindra oss från att jobba med rösten på ett optimalt sätt utan även hindra våra impulser som skådespelare. Jag upplever att jag efter kursen har blivit mer känslig för rena och naturliga impulser. Jag upplever också att jag är mer uppmärksam på var rösten känns i kroppen i form av vibrationer snarare än att jag försöker lyssna efter den. Ett ganska svårt fokusskifte men man får ta det ett steg i taget.

Efter kursen hann jag ha en lite kortare helg i London igen då jag såg Equus (så häftig pjäs!) och hängde med en kompis från Holland.

På söndag gick tåget mot Paris. Jag ville åka dit för att försöka få lite inspiration inför Ringaren. Även om Paris knappast alls ser ut som på Hugo’s tid ville jag ändå få se Notre Dame och låta fantasin spinna igång. I en stad som Paris med så otroligt mycket magnifik arkitektur, historia, konst och kultur överallt är de inte svårt att drömma sig bort. Och det fanns fortfarande många små kullerstensgator där jag kunde tänka ”Här kunde Esmeralda gått.”

Mitt sista stopp innan jag åkte tillbaka till Finland var i mitt älskade Amsterdam. Här var det inget jobb utan bara umgås och ha det skönt.

Nu när allt verkligen är nertecknat inser jag hur mycket jag hunnit med. Sommaren är allt en konstig period som först känns oändlig men som sedan går så snabbt. Man gör allt och ingenting. Skönt är det ändå att vara tillbaka i vardagen, rutinerna och få börja jobba igen. För mycket ledighet gör min galen… Men vilken bra sommar det var!


Back after a long summer that still went so fast. A summer I thought was going to feel rather long and empty but ended up being packed with stuff.

In June I had a Sondheim gig at Kapsäkki in Helsinki. Kind of a dream gig really; an evening with just Sondheim music and some of his textwork. A dream that required quite a lot of work and preparation so most of June went to practising. But we did it and had a lovely evening.

I also got a 4-week card at Footlight, my old dance school. A lot of ballet and tap classes. It was so fun to be back at the school that looks just like when I left it 5 years ago. And it was so nice to get to train dance again.

After midsummer it was time to focus on some monologues, three to be exact. I was going to Rose Bruford College outside of London for a Fitzmaurice Voicework course and was asked to prepare two monologues in English and one in Swedish.

On the 11th of July the plane departed to London. I had a lovely long weekend in London that was filled with musicals (Come from Away, Everybody’s talking about Jamie and the Waitress), dance classes at Pineapple, a meeting with my agent, brunch with an old classmate, a visit to my favorite bookstore Foyles (visit it, it’s huge!) and an afternoon at the National Gallery. God how I love London!

After the weekend I took the train out to Sidcup for a week of Fitzmaruice Voicework. I could dedicate this whole post to all the thoughts that came up during the course. A lot of focus on getting back to the natural breath and releasing tension that not only prevents us from using our voice in the most optimal way but also blocks our impulses as actors. I feel that I after the course have become more sensitive to clean and pure impulses. I also feel that I’ve become more mindful about where in the body I can feel the voice as vibrations rather than trying to listen to it. It’s big shift in focus but you’ll just have to take it one step at a time.

After the course I had some time left for a short weekend in London so I went to see Equus (such a cool play!) and spent some quality time with a friend from Holland.

On a Sunday the train departed for Paris. I wanted to go there for some inspiration for the Hunchback. Even though Paris looks nothing like the time when Hugo lived I still wanted to see the Notre Dame and give the imagination a kick. And in a city like Paris with so much magnificent architecture, history, art and culture everywhere that isn’t very hard. There were still many, small cobbled streets where I thought ”Esmeralda could have walked here.”

My last pit stop before Helsinki was my dear Amsterdam. Here it was no work just good company and good times.

Now when I have everything written down I realise how much I did after all. Summer is always such a wierd period that at first feels like an eternity but in the end goes by so quickly. You do everything and nothing. Still it’s nice to be back to the everyday life, the routines and to get to working again. Too much free time drives me mad… But what a great summer it was!

Little Women – Pictures

Och bara sådär var vår slutproduktion över. 8 föreställningar går så snabbt, speciellt när man nu vant sig vid att spela så många fler. Hur som helst hade vi en lyckad spelperiod utan några större missar och var slutsålda mer eller mindre varenda föreställning. Berättelsen lyckades verkligen grabba tag om publiken och många sade sig vara så imponerade. Så kul!

Men nu måste vi vidare, en vecka kvar i Göteborg bestående av gig, examen och allt som hör studentlivet till. Sen är det dags för den riktiga världen!


And just like that our end production is over. 8 shows are over so quickly, especially when you are used to playing many more. Anyway, we had a very good run without any big misses and were sold out basically every show. The story really touched the audience and many said they were so impressed. So nice!

But all good things come to an end and we have to move on. One week left in Gothenburg consisting of a gig, graduation and everything that is part of the studentlife. Then it’s time to get out there, in the real world.

Little Women

Några veckor kvar av vår slutproduktion Little Women. Så konstigt, tänk att vi är här nu och ska strax gå ut scenskolan. För mig har det kanske känts lite extra konstigt eftersom jag var borta 3 första veckorna av rep p.g.a. Ringaren i Tammerfors. Känns som att jag precis kom! Jag har som regel att sträva efter att kunna majoriteten av replikerna utantill och sololåtarna likaså. Jag kan ju avslöja att så var inte läget denna gången, haha. Men det gick förvånande bra, efter en vecka kunde jag allt material utantill. Jag måste nog ge mig själv mer cred för min förmåga att lära mig text! 🙂

Hur som helst tycker jag vi haft en fin process hittills och vi ligger väldigt bra till i tidtabellen. Little Women är väldigt mycket en kammarmusikal vilket betyder att det näst intill ingen dans eller stora ensemblenummer. Efter en musikal som On the Town känns det såklart som att en väldigt stor bit faller bort i repetitionsprocessen, haha. Jag märker själv att jag saknar den delen väldigt mycket. I det här fallet, då jag var borta 3 första veckorna, är jag såklart även väldigt lättad över att inte behöva paniklära mig koreografier. Men för mig hör ändå treenigheten, dans, sång och teater, musikalen till och om ett faller bort känns det tomt, som att något fattas.

Men jag uppskattar möjligheten att få göra så olika musikaler. On the Town, Ringaren och nu Little Women. Det är något jag strävar efter som artist att vara så mångsidig som möjligt för att få utmana mig i flera olika typer av musikaler.

Vill man komma och kolla på oss spelar vi på Artisten (Högskolan för Scen och Musik) 3-5 samt 8-11 maj!

Regi: Ola Hörling

Kapellmästare: Daniel Lindén


A few weeks left of our end production Little Women. So weird, it’s hard to grasp that we are here now and soon will graduate from Drama School. For me it maybe feels a bit extra weird since I was away for the first 3 weeks of rehearsals, as I was rehearsing the Hunchback in Tampere. Feels like I just got here! As a rule, I strive to know the majority of the lines by heart and the solo songs as well. Well, I can tell you that this was not the case this time, ha-ha. But it went surprisingly well, I knew the material by heart after a week. I better give myself more credit for my ability to learn text! 🙂
Anyhow, I think we’ve had a nice process so far and everything is going according to the Schedule. Little Women is very much a chamber musical, which means that there is almost no dancing or big ensemble numbers. After a musical like On the Town it feels like a very big part is taken out of the rehearsal process, ha-ha. I realize that I miss that part very much. In this case though, since I was away from the first 3 weeks, I’m of course relieved that I don’t need to learn any choreography in panic. But for me the trinity of dance, song and acting is what makes a musical, and if one of them is taken out it feels empty, like something is missing.
But I apricate the opportunity to get to do so many different musicals. On the Town, The Hunchback and now Little Women. That’s something I strive for as an artist, to be as versatile as possible so I can get to challenge myself in many different musicals.

If you want to come and see us, we have shows at Artisten (Academy of Music and Drama) on the 3-5th and 8-11th of May.
Director: Ola Hörling
Music Director: Daniel Lindén

55813587_2664808710227148_6794611633474764800_o

 

Musikal crash course 27-28.4

Den 27-28.4 är det dags för en helgintensiv i musikal, en kurs jag kallar för Crash course i musikal, som jag ska hålla i och leda. Syftet med kursen är att unga från 15 år och upp ska få en inblick i vad musikal är och vad det innebär att studera musikal. Musikalhistoria, info om olika utbildningar, auditiontips och självklart dans och sånginterpretation.

Idén och vilja att skapa något som den här kursen har funnits i mig länge. Ändå sedan jag började studera musikal själv har jag funderat över hur jag skulle skapa den perfekta musikalutbildningen. Haha, en rätt svår nöt att knäcka. Jag har även upptäckt efter att jag jobbat som danslärare och coachat både i sång och teater, att få dela med mig av det jag kan, mina idéer och att hjälpa andra vidare är något jag finner stor passion i.

Mycket ligger nog också i att jag själv fick skapa min egen musikalutbildning i gymnasieåldern. Då inga musikalgymnasier eller teatergymnasier fanns tillgängliga började jag på kvällsgymnasiet för att få mer tid över åt att ta dansklasser och sångklasser. Jag jobbade även privat med en regissör för teaterlektioner. Det valet och den driftigheten har nog till stor del format den jag är idag, vilket jag är oerhört tacksam för. Det lärde mig mycket om att tänka utanför boxen, våga ta egna beslut och ta eget ansvar för vart jag ville att vägen skulle ta mig.

Men jag ser en stor problematik i att jag ”behövde” göra så. Att det inte fanns någon professionell som kunde vägleda mig i vad jag behövde göra och fokusera på för att nå mina drömmar och mål inom musikal. Därför vill jag dra mitt strå till stacken för den framtida finländska musikalscenen. Om jag kan hjälpa och stöda några av våra framtida stjärnor på deras väg mot sina drömmar kan jag sova gott om natten.


On the 27-28th of April it’s time for a weekend intensive in musical theatre, I course I call Crash course in Musical Theatre. The aim with the course is to give young, from 15y and up, an insight in what musical theatre really is and what it means to study musical theatre. Musical theatre history, info about educations, audition tips and of course dancing and singing interpretation are on the schedule.

The idea and the will to create something like this have been in me for long. Ever since I myself started to study musical theatre I’ve been pondering about how I would create the perfect musical theatre education. Ha-ha, well that’s a hard nut to crack. I’ve also found after working as a dance teacher and coaching in both singing and acting, that to get to share my skills, my ideas and to help and guide others forward is something I find great passion in.

Another explanation lies in that I had to create my own musical theatre programme when I was in high school (gymnasium). Since there were no high schools with a musical theatre programme (at least not in Swedish) I decided to switch to the evening high school to have more time over for taking dance classes and singing lessons. I also worked with a director for private acting classes. The choice and the drive in me have formed who I am today, which I’m entirely grateful for. I taught me about thinking outside the box, daring to make my own decisions and taking responsibility for where I wanted the road to take me.

But I find it problematic that I ”had” to go that way. That there was no one professional who could guide me in what I needed to do and focus on to reach my dreams and goals in musical theatre. That’s why I want to contribute to the future Finnish musical theatre stages. If I can help and support some of our future stars on their way to reach their dreams, I know I will sleep well at night.

55632824_1963285190447462_6160314185843474432_n

Jag ska försöka se till att uppdatera efter kursen om hur det gick. Håll tummarna för en lyckad helg! 🙂


I’ll try to give you an update about how the course went! Keep your fingers crossed that it will be a success! 🙂

Notre Damen Kellonsoittaja – part 1

Första repperioden klar av Ringaren i Notre Dame och nu ett 4 månaders (!) uppehåll att smälta allt det vi börja bygga på. Vi hade några intensiva veckor i februari och hann faktiskt bygga upp ett stadigt skelett av hela föreställningen att komma tillbaka till i höst.

Vilket gäng vi är! Inte bara att att det är flitiga, talangfulla proffs utan även att vi är ett gäng med hjärtat på rätt ställe som håller varandra om ryggen. Längtar efter att få träffa dessa fina människor igen!

Och såklart, som många frågat mig. Hur går det att jobba på finska då? Ja, det är en utmaning, såklart. Jag har fått traggla och slipa uttal med en talpedagog (tackar gudarna (och teaterchefen) för det!) och det har funnit dagar då jag i mitt privata jag bara inte orkat prata finska mer – och känt hur allt som heter grammatik och ordförråd försvunnit ut genom fönstret. Men det är ju kul med utmaningar trots allt. Och coolt hur snabbt man vänjer sig och anpassar sig till ett annat språk. Dessutom känns det ju väldigt roligt att kunna öppna upp en till musikalmarknad på ett annat språk. Så nej, jag är inte – ta i trä – orolig för hösten.

Jag hoppas att ni om ni vill hinna se oss har skaffat biljetter. För 22.000 biljetter är redan sålda! Ett halvår innan premiär. Wow! Jag säger det igen, jag är så otroligt stolt, tacksam och ödmjuk inför att jag får berätta denna magiska berättelse, för första gången i Finland.


The first rehearsal period of the Hunchback of Notre Dame is done and now we have a 4 month (!) break to process everything we’ve started to build. We’ve had some intense weeks in February and actually built a solid base of the whole show to get back to in the fall.

What a team we are! Not only are we hard working, skilled professionals but also a bunch of beautiful people with hearts of gold that got each other’s backs. I can’t wait to meet these wonderful people again!

And of course, many have asked me. How is it to work in Finnish? Well, it is a challenge, no doubt. I’ve drudged and refined my accent with a speech and voice teacher (I thank God for that!) and there have been days when I feel how all my grammar and vocabulary just goes out the window. But hey, it’s after all fun with a challenge. It’s cool to notice how fast you get used to and adapt to another language. Besides, it’s nice to open up one more musical theatre market in another language. So no, I’m not – knock on wood- worried about the fall.

I hope that, if you want the chance to see us, have gotten your tickets. Because 22.000 tickets are already sold! Half a year before the premier. Wow! I’ll say it again. I’m so unbelievably proud, grateful and humble for getting to tell this magical story, for the first time in Finland.

53396404_2353783077979800_1909167607940907008_o

On the Town

Långt blogg uppehåll, men tro mig jag har tänkt på er och har mycket att berätta. Problemet är att jag har lätt för att gå in i tunnelvision då det kommer till jobb och då stänga ute allt som inte har med det att göra.

Hur som helst kan man säga att vi klarat av första delen av vår produktion, repetitionerna. En mycket bra repprocess med bra arbetsklimat och proffsiga kollegor men för mig personligen en utmanande och utvecklande process. Jag har verkligen blivit utmanad att kliva utanför min comfort zone och kliva i dansklackarna istället. On the Town tar dansen till en helt annan nivå än vad musikal vanligtvis gör och bara av att få ta morgonklass med dansare av den kalibern har utvecklat mig så mycket. Men som vanligt, utveckling är sällan särskilt rosen skimrande när man är mitt i det, och framför allt, det är sällan man ser den själv. Jag tror att jag fortfarande inte riktigt förstått hur mycket jag egentligen varit med om.

Premiären kom och gick både så snabbt och så efterlängtat. För mig laddad med höga krav och förväntningar på mig själv. Fy för premiärer. Fick försöka intala mig själv att det sitter tillräckligt många recensenter ute i salongen för att jag inte ska behöva recensera mig själv. Usch och fy för prestationsångest. Och recensionerna vi fått är strålande bra, både av recensenter och av publik. Får försöka tagga ner lite, lycka till till mig…

Hur som helst är vi igång med föreställningarna nu, vilket är så skönt. Nu är alla bitar på plats och vi kan börja lira.


A long break from the blog, but trust me I’ve thought of you and have a lot to tell. The problem is I can get such tunnelvision when it comes to work and then shut out everything that’s not related to it.

Anyway, we are now done with the first part of our production, the rehearsals. A really nice rehearsal process with a good working climate and proffessional collegues, though for me personally a challenging and developing process. I’ve really been challenged to step outside my comfort zone and step into the dance heels. On the Town really takes dance to a whole other level and just to get to take morningclasses with this level of dancers has really made me grow. But as usual, development is never easy when you’re in the middle of it, and you rarely notice it yourself. I still don’t think Iäve fully realized what I’ve been through.
The premier came and was over so quickly and so longed-for. For me it was loaded with high demands and expectations on myself. Ugh for premieres. Tried to tell myself that there is enough critics in the audience so that I don’t have to do it. Ugh again for performance anxiety. And the reviews we got were brilliant. I’ll just have to learn how to chill, good luck with that…
Anyway, the show is up and running now, which is so nice. Now all the pieces are in place and we can start playing and having fun.20180922_153221

Lasse Lönndahl stipendiat

Det gläder mig att kunna meddela att jag blivit tilldelad Lasse Lönndahls stipendium. För mig oväntat så tar ödmjukast emot. Om man vill höra mig och operastudentera som fått stipendiet kan man komma till Liseberg och Taubescenen till kl. 15.00 den 12 augusti. Jag kommer framföra två musikallåtar! Känns bra att ha en liten Göteborgs tripp inplanerad! Hoppas vi ses!


It gladdens me to announce that I’ve been allocated the Lasse Lönndahl scholarship. It came as a surprise for me so I’m accepting it most humbly. If you want to hear me and the opera students who also got the grant you can come to Liseberg and Taubescenen at 15.00 on the 12th of July. I will perform two musical theatre songs. It feels god to have a little trip to Gothenburg scheduled. Hope to see you there!

lasse