Tillbaka efter en lång sommar, som ändå gick så fort. En sommar jag trodde skulle vara rätt lång och tom men som visade sig vara rätt fullspäckad ändå.
I juni hade jag ett Sondheim-gig på Kapsäkki i Helsingfors. Ett gig som på många sätt var lite av en dröm; en helkväll med bara Sondheim musik och några utvalda texter. En dröm som dock krävde sin beskärda del av övning och förberedelse. Så största delen av juni gick åt till att repa in låtarna. Men vi klarade det och fick en lyckad kväll!
Jag passade också på att ta ett månadskort på Footlight, min gamla dansskola. Främst en massa balett och stepp. Så roligt att vara tillbaka i lokalerna som såg precis lika ut som när jag var där för 5 år sedan. Och så skönt och nyttigt att få dansa ordentligt igen!
Efter midsommar var det dags att börja fokusera på monologer, tre närmare bestämt. Jag skulle åka till Rose Bruford College utanför London för en Fitzmaurice Voicework kurs och skulle förbereda två monologer på engelska och en på svenska.
11 juli lyfte planet mot London. Jag hade en underbar långhelg i London som fylldes av musikal (Come from Away, Everybody’s talking about Jamie, Waitress), klasser på Pineapple, möte med min agent, brunch med en gammal klasskompis, besök i min favorit bokhandel Foyles (besök den, den är enorm!) och besök på The National Gallery. Åh vad jag älskar London.
Efter det gick tåget ut till Sidcup och en vecka av Fitzmaurice voicework började. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om de tankar och funderingar som kom upp under kursen. Mycket fokus på att hitta tillbaka till den naturliga andningen och släppa på spänningar som inte bara kan hindra oss från att jobba med rösten på ett optimalt sätt utan även hindra våra impulser som skådespelare. Jag upplever att jag efter kursen har blivit mer känslig för rena och naturliga impulser. Jag upplever också att jag är mer uppmärksam på var rösten känns i kroppen i form av vibrationer snarare än att jag försöker lyssna efter den. Ett ganska svårt fokusskifte men man får ta det ett steg i taget.
Efter kursen hann jag ha en lite kortare helg i London igen då jag såg Equus (så häftig pjäs!) och hängde med en kompis från Holland.
På söndag gick tåget mot Paris. Jag ville åka dit för att försöka få lite inspiration inför Ringaren. Även om Paris knappast alls ser ut som på Hugo’s tid ville jag ändå få se Notre Dame och låta fantasin spinna igång. I en stad som Paris med så otroligt mycket magnifik arkitektur, historia, konst och kultur överallt är de inte svårt att drömma sig bort. Och det fanns fortfarande många små kullerstensgator där jag kunde tänka “Här kunde Esmeralda gått.”
Mitt sista stopp innan jag åkte tillbaka till Finland var i mitt älskade Amsterdam. Här var det inget jobb utan bara umgås och ha det skönt.
Nu när allt verkligen är nertecknat inser jag hur mycket jag hunnit med. Sommaren är allt en konstig period som först känns oändlig men som sedan går så snabbt. Man gör allt och ingenting. Skönt är det ändå att vara tillbaka i vardagen, rutinerna och få börja jobba igen. För mycket ledighet gör min galen… Men vilken bra sommar det var!
Back after a long summer that still went so fast. A summer I thought was going to feel rather long and empty but ended up being packed with stuff.
In June I had a Sondheim gig at Kapsäkki in Helsinki. Kind of a dream gig really; an evening with just Sondheim music and some of his textwork. A dream that required quite a lot of work and preparation so most of June went to practising. But we did it and had a lovely evening.
I also got a 4-week card at Footlight, my old dance school. A lot of ballet and tap classes. It was so fun to be back at the school that looks just like when I left it 5 years ago. And it was so nice to get to train dance again.
After midsummer it was time to focus on some monologues, three to be exact. I was going to Rose Bruford College outside of London for a Fitzmaurice Voicework course and was asked to prepare two monologues in English and one in Swedish.
On the 11th of July the plane departed to London. I had a lovely long weekend in London that was filled with musicals (Come from Away, Everybody’s talking about Jamie and the Waitress), dance classes at Pineapple, a meeting with my agent, brunch with an old classmate, a visit to my favorite bookstore Foyles (visit it, it’s huge!) and an afternoon at the National Gallery. God how I love London!
After the weekend I took the train out to Sidcup for a week of Fitzmaruice Voicework. I could dedicate this whole post to all the thoughts that came up during the course. A lot of focus on getting back to the natural breath and releasing tension that not only prevents us from using our voice in the most optimal way but also blocks our impulses as actors. I feel that I after the course have become more sensitive to clean and pure impulses. I also feel that I’ve become more mindful about where in the body I can feel the voice as vibrations rather than trying to listen to it. It’s big shift in focus but you’ll just have to take it one step at a time.
After the course I had some time left for a short weekend in London so I went to see Equus (such a cool play!) and spent some quality time with a friend from Holland.
On a Sunday the train departed for Paris. I wanted to go there for some inspiration for the Hunchback. Even though Paris looks nothing like the time when Hugo lived I still wanted to see the Notre Dame and give the imagination a kick. And in a city like Paris with so much magnificent architecture, history, art and culture everywhere that isn’t very hard. There were still many, small cobbled streets where I thought “Esmeralda could have walked here.”
My last pit stop before Helsinki was my dear Amsterdam. Here it was no work just good company and good times.
Now when I have everything written down I realise how much I did after all. Summer is always such a wierd period that at first feels like an eternity but in the end goes by so quickly. You do everything and nothing. Still it’s nice to be back to the everyday life, the routines and to get to working again. Too much free time drives me mad… But what a great summer it was!
Josefin Silén 