Långt blogg uppehåll, men tro mig jag har tänkt på er och har mycket att berätta. Problemet är att jag har lätt för att gå in i tunnelvision då det kommer till jobb och då stänga ute allt som inte har med det att göra.
Hur som helst kan man säga att vi klarat av första delen av vår produktion, repetitionerna. En mycket bra repprocess med bra arbetsklimat och proffsiga kollegor men för mig personligen en utmanande och utvecklande process. Jag har verkligen blivit utmanad att kliva utanför min comfort zone och kliva i dansklackarna istället. On the Town tar dansen till en helt annan nivå än vad musikal vanligtvis gör och bara av att få ta morgonklass med dansare av den kalibern har utvecklat mig så mycket. Men som vanligt, utveckling är sällan särskilt rosen skimrande när man är mitt i det, och framför allt, det är sällan man ser den själv. Jag tror att jag fortfarande inte riktigt förstått hur mycket jag egentligen varit med om.
Premiären kom och gick både så snabbt och så efterlängtat. För mig laddad med höga krav och förväntningar på mig själv. Fy för premiärer. Fick försöka intala mig själv att det sitter tillräckligt många recensenter ute i salongen för att jag inte ska behöva recensera mig själv. Usch och fy för prestationsångest. Och recensionerna vi fått är strålande bra, både av recensenter och av publik. Får försöka tagga ner lite, lycka till till mig…
Hur som helst är vi igång med föreställningarna nu, vilket är så skönt. Nu är alla bitar på plats och vi kan börja lira.
A long break from the blog, but trust me I’ve thought of you and have a lot to tell. The problem is I can get such tunnelvision when it comes to work and then shut out everything that’s not related to it.
Anyway, we are now done with the first part of our production, the rehearsals. A really nice rehearsal process with a good working climate and proffessional collegues, though for me personally a challenging and developing process. I’ve really been challenged to step outside my comfort zone and step into the dance heels. On the Town really takes dance to a whole other level and just to get to take morningclasses with this level of dancers has really made me grow. But as usual, development is never easy when you’re in the middle of it, and you rarely notice it yourself. I still don’t think Iäve fully realized what I’ve been through.
The premier came and was over so quickly and so longed-for. For me it was loaded with high demands and expectations on myself. Ugh for premieres. Tried to tell myself that there is enough critics in the audience so that I don’t have to do it. Ugh again for performance anxiety. And the reviews we got were brilliant. I’ll just have to learn how to chill, good luck with that…
Anyway, the show is up and running now, which is so nice. Now all the pieces are in place and we can start playing and having fun.
Josefin Silén 